Sista dagarna i London
Internet krånglade under de sista dagarna i London så tänkte skriva en liten sammanfattning nu när jag är hemkommen istället.
I onsdags sköt vi elimination i 3x20. Jag fick ihop 572, Linda 573 och Anna 563. Jag och Linda gick vidare till torsdagens tävling, men tyvärr inte Anna. Det var väldigt knepig vind när jag sköt men jag jobbade på bra och är nöjd över min prestation, med tanke på att det var min första världscup.
Torsdagen var troligtvis den mest oflytiga dagen hittills i mitt liv. En dag jag helst vill glömma bort, och när jag har skrivit klart det här inlägget är det precis vad jag tänker göra. Tävling startade 09:00 och det kändes riktigt bra. Började med 197 poäng i liggande, vilket jag var nöjd med med tanke på att vinden var svår den här dagen med. Jag var klar sist av alla med liggande, 45 min tror jag att det tog. Lite småstressad fixade jag om allt till stående. Började bra där med, men efter 7 av de 20 tävlingsskotten kunde jag lika gärna ha gått och lagt mig igen. Geväret började klicka, skotten gick alltså inte iväg när jag tryckte av. Jag fattade ingenting och kallade till mig en funktionär. De visste inte heller vad det var för fel så jag pratade med Klavs. Inte heller han visste så han sprang iväg med mitt gevär för att se om det var någon annan som visste vad som hade hänt. Jag fick gråten i halsen, dels för att jag hade börjat tävlingen så bra, och dels för att jag redan var så himla stressad. När han hade gått med geväret, sprang jag runt för att leta reda på Anna för att fråga henne om hon kunde hämta sitt gevär, som jag kunde låna i nödfall. Innan jag hittade henne gjorde jag det stora misstaget att snegla upp på resultattavlan, där jag såg att jag låg riktigt bra till i tävlingen. Klavs kom tillbaka efter en stund men utan bra besked, ingen visste vad felet var. Jag fick total panik och visste inte var jag skulle ta vägen. Det kanske låter överdrivet, men när man är så otroligt laddad inför en tävling, och det dessutom går bra, är det väldigt lätt att gå över "gränsen", i alla fall för mig. Jag bröt alltså ihop totalt. När jag sansat mig lite (väldigt lite) kom jag att tänka på alla knappar som sitter på geväret. Har inte haft det så länge så jag hade ingen koll på vad de var till för (j*vligt oprofessionellt av mig). Jag började i alla fall trycka på allt jag hittade och till slut började geväret fungera som det skulle igen. Men då var det tyvärr för sent. Jag var ett vrak och dessutom hade jag alldeles för lite tid kvar. Jag sköt i alla fall klart stående men efter det gav jag upp.
Fortsättningen på dagen var inte heller någon höjdare. Jag hade glömt en massa papper som jag behövde, på hotellet dit det var ca en timme enkel resa. Satte mig på bussen för att hämta dem, kom fram tio minuter innan bussen tillbaka gick igen. Skulle öppna dörren till hotellrummet, men då fungerar inte nyckelkortet. Sprang ner till receptionen där jag får svaret att de trodde att vi skulle checka ut samma dag, vilket vi inte skulle. Fick vänta på att få ett nytt kort som fungerade, sprang upp till rummet igen, och sedan ut till bussen. Precis när jag satt mig kör bussen iväg igen. Ska kanske tillägga att Linda sköt bra och gick till final (hon slutade på sjunde plats). Jag var dessutom ledsen för att jag missade den, för att jag var tvungen att hämta papperen.
På kvällen skulle vi ut och äta, och det krånglade det med. ALLT krånglade verkligen den dagen. Det var verkligen en sådan där dag där man aldrig skulle ha gått upp ur sängen på morgonen.
Igår åkte jag i alla fall hem. Väntade fyra timmar på Heathrow och lika länge på Arlanda. Fick därmed lite för mycket tid att tänka på vad som hade hänt under torsdagen. Tappade även mitt bankkort på Arlanda men som tur var hade någon vänlig själ hittat det så jag fick tillbaka det. Kom hem till Strömsund runt nio och upptäcker ett icke existerande diskberg och dessutom en Fyrklöver (norsk choklad). Då var det dags att sluta sura.
Adjö för den här gången. Åker till München i maj och då kommer jag säkerligen skriva igen, om inte innan dess.
Ha det!
24 april London
De senaste dagarna har det i princip inte hänt någonting värt att notera. Både igår och i förrgår blev det väldigt slappt, ingen träning och knappt något annat heller för min del. Bara glidit runt helt enkelt. Idag däremot hade jag PET (Pre Event Training) på 50 m. Kändes otroligt bra och jag längtar som en tok tills imorgon när vi har elimination på 3x20. Jag och Anna skjuter 12:00 och Linda skjuter 14:45. Ifrån eliminationen går 50 skyttar vidare till tävlingen som går på torsdag, imorgon är alltså bara ett kval. Live går att se på http://results.sius.com, men kom ihåg att plussa på en timme om du tittar från Sverige.
Idag sköt även herrarna 60 ligg. Jonas Jacobsson, Sam Andersson och Christofer Svensson representerade Sverige. Det var svårt att skjuta idag, vilket visade sig på resultaten. I ledning inför finalen var man på 595 och 592 räckte till shoot-off för final. I vanliga fall kommer man inte ens till final på 595 på en världscup, det ger en liten fingervisning om hur svårt det var idag. Rykten säger dessutom att det ska bli ännu sämre väder imorgon. Bäst av svenskarna var Jonas på 587, en bit ifrån täten. Riktigt synd tycker jag, då jag anser att det här var grenen Sverige hade bäst chans i på gevär. Vann gjorde till slut vitryssen Sergei Martynov.
Ikväll har vi ätit italienskt för tredje gången. Tog en pizza som endast innehöll 500 kcal, och var jättegod! Tänk att pizza kan smaka så gott utan att vara jätteflötig. Nu blir det sova för att vara på topp imorgon, can't wait!
Ha det gött!
Idag sköt även herrarna 60 ligg. Jonas Jacobsson, Sam Andersson och Christofer Svensson representerade Sverige. Det var svårt att skjuta idag, vilket visade sig på resultaten. I ledning inför finalen var man på 595 och 592 räckte till shoot-off för final. I vanliga fall kommer man inte ens till final på 595 på en världscup, det ger en liten fingervisning om hur svårt det var idag. Rykten säger dessutom att det ska bli ännu sämre väder imorgon. Bäst av svenskarna var Jonas på 587, en bit ifrån täten. Riktigt synd tycker jag, då jag anser att det här var grenen Sverige hade bäst chans i på gevär. Vann gjorde till slut vitryssen Sergei Martynov.
Ikväll har vi ätit italienskt för tredje gången. Tog en pizza som endast innehöll 500 kcal, och var jättegod! Tänk att pizza kan smaka så gott utan att vara jätteflötig. Nu blir det sova för att vara på topp imorgon, can't wait!
Ha det gött!
21 april London
Har inte gjort något nyttigt på hela dagen. Men lika fasen är man hur trött som helst ändå. Kikade på Micke när han sköt luftgevär, 592 poäng fick han ihop. 596 krävdes för shoot-off till final så det var en bit ifrån. Från läktaren sett så tyckte jag att han såg ut att jobba på bra, så jag tycker att han förtjänade några poäng till. Däremot var det en riktigt bra svensk dag på lerduvebanan. Stefan Nilsson vann idag herrarnas skeet på 124 + 25 (?), skitkul med svensk guldmedalj!
Jag, Anna och Stoffe åkte även till Westfield Stratford City (köpcentret) för att göra av med lite pengar. Vi åt på en grekisk restaurang som hade sååååååå god mat! Souvlaki åt vi allihop och det var lätt det godaste vi ätit här i London. Fick köpt ett par skor (förlåt pappa) men förutom det blev det inte så mycket. Känner jag mig själv rätt kommer det bli ännu en tur dit i början av nästa vecka när man har lite mer ork. Har varit där två gånger men inte sett mer än kanske 20 % av hela spektaklet.
Imorgon är det London Marathon vilket ställer till med en hel del trubbel för oss skyttar. Dels går det i princip inga bussar och dessutom ska hela det där packet kuta rakt igenom skjutbanan. Vad är det för himla sätt? Ska bli spännande att se hur allt löser sig.
Det var nog allt för idag, kort och gott.
Och jag saknar min Jörgen!
Jag, Anna och Stoffe åkte även till Westfield Stratford City (köpcentret) för att göra av med lite pengar. Vi åt på en grekisk restaurang som hade sååååååå god mat! Souvlaki åt vi allihop och det var lätt det godaste vi ätit här i London. Fick köpt ett par skor (förlåt pappa) men förutom det blev det inte så mycket. Känner jag mig själv rätt kommer det bli ännu en tur dit i början av nästa vecka när man har lite mer ork. Har varit där två gånger men inte sett mer än kanske 20 % av hela spektaklet.
Imorgon är det London Marathon vilket ställer till med en hel del trubbel för oss skyttar. Dels går det i princip inga bussar och dessutom ska hela det där packet kuta rakt igenom skjutbanan. Vad är det för himla sätt? Ska bli spännande att se hur allt löser sig.
Det var nog allt för idag, kort och gott.
Och jag saknar min Jörgen!
20 april London
Hej och hå, här går dagarna undan! Har aldrig varit med om något liknande. Swiiiisch säger det bara och så sitter jag här och skriver i den här satans bloggen igen. Men ja ä int bitter. Eller jo, lite faktiskt. På thailändare.
Dagen började med en mycket skön och välbehövlig sovmorgon. Sedan bussen till skjutbanan som vanligt. Bör nog tilläggas att det har regnat idag också. Fram med korthållsbössan och försöka hitta någon liten yta att byta om på. Lättare sagt än gjort. Hamnade till sist i kontrollrummet där jag fick x antal tillsägelser om att "här får du inte vara". Struntade i det, för det fanns faktiskt inte en enda millimeter någon annan stans att klämma in sig på. Byta om måste man ju. Tog mig till min bana efter att jag vässat armbågarna och sagt "excuse me" ungefär sjuhundrafjortontusen gånger. Sköt stående i en timme och blev lite gladare efter det, för det kändes helt fantastiskt bra. Fick även lite nya idéer om hur jag kan förbättra mitt luftgevärsskytte. Sedan var det samma resa igen för att krångla sig i sina vanliga kläder igen. Ut i regnet och gick till lerduvebanan för att spana lite på Therese när hon sköt. Det var inte riktigt hennes dag idag, men om jag inte minns helt fel slutade hon i alla fall på en 18:e plats, vilket jag tycker är bra för att inte vara på topp. Tog sedan bussen tillbaka till hotellet och sedan var klockan helt plötsligt halv fyra.
Anna tyckte att jag skulle träna bort min träningsvärk så jag traskade ner till gymmet för ett lugnt pass. Nu sitter jag här med ännu mer ont i röven, låren, axlarna och precis alla andra kroppsdelar, än förut. Men jag skyller absolut inte på henne, är man lika otränad som kokt spaghetti får man helt enkelt skylla sig själv anser jag.
Efter gymmet var det dags för middag och vi ville ha thai så vi tog oss till närmsta thairestaurang och käkade. Allt var frid och fröjd tills vi fick in notan. Då blev jag sur. Jävla thailändare (inte alla såklart men definitivt de som ägde restaurangen). Behöver väl inte gräva så djupt i det hela men det slutade i alla fall med att jag fick betala dubbelt så mycket mot vad det stod i menyn att min mat kostade. Och det var bara halvgott dessutom. Precis där blev jag bitter. Tur att dagen snart är slut!
Dagen började med en mycket skön och välbehövlig sovmorgon. Sedan bussen till skjutbanan som vanligt. Bör nog tilläggas att det har regnat idag också. Fram med korthållsbössan och försöka hitta någon liten yta att byta om på. Lättare sagt än gjort. Hamnade till sist i kontrollrummet där jag fick x antal tillsägelser om att "här får du inte vara". Struntade i det, för det fanns faktiskt inte en enda millimeter någon annan stans att klämma in sig på. Byta om måste man ju. Tog mig till min bana efter att jag vässat armbågarna och sagt "excuse me" ungefär sjuhundrafjortontusen gånger. Sköt stående i en timme och blev lite gladare efter det, för det kändes helt fantastiskt bra. Fick även lite nya idéer om hur jag kan förbättra mitt luftgevärsskytte. Sedan var det samma resa igen för att krångla sig i sina vanliga kläder igen. Ut i regnet och gick till lerduvebanan för att spana lite på Therese när hon sköt. Det var inte riktigt hennes dag idag, men om jag inte minns helt fel slutade hon i alla fall på en 18:e plats, vilket jag tycker är bra för att inte vara på topp. Tog sedan bussen tillbaka till hotellet och sedan var klockan helt plötsligt halv fyra.
Anna tyckte att jag skulle träna bort min träningsvärk så jag traskade ner till gymmet för ett lugnt pass. Nu sitter jag här med ännu mer ont i röven, låren, axlarna och precis alla andra kroppsdelar, än förut. Men jag skyller absolut inte på henne, är man lika otränad som kokt spaghetti får man helt enkelt skylla sig själv anser jag.
Efter gymmet var det dags för middag och vi ville ha thai så vi tog oss till närmsta thairestaurang och käkade. Allt var frid och fröjd tills vi fick in notan. Då blev jag sur. Jävla thailändare (inte alla såklart men definitivt de som ägde restaurangen). Behöver väl inte gräva så djupt i det hela men det slutade i alla fall med att jag fick betala dubbelt så mycket mot vad det stod i menyn att min mat kostade. Och det var bara halvgott dessutom. Precis där blev jag bitter. Tur att dagen snart är slut!
19 april London
Jahapp, idag var första tävlingsdagen för min del. Tyvärr gick det inte alls som önskat. Jag kom inte in i "flowet" förrän efter 20 skott och då var det redan för sent för stordåd. Helt missnöjd är jag dock inte, jag lärde mig mycket under dagens match. Ingen toppdag var det för Anna och Irene heller, helt okej sköt de båda två men i den stenhårda konkurrensen som det är här, räckte det inte till för någon av oss. Tråkigt, så klart, men bra träning inför framtiden. Eftersom det redan är för sent att ta någon kvotplats till OS i sommar gäller det nu bara att skaffa sig så mycket erfarenhet som möjligt inför 2016. 397 poäng krävdes det för final idag, en poäng jag lätt kan skjuta när jag är i min bästa uniform. Jag vet att jag kan och bara idag har jag fått otroligt mycket motivation inför framtiden, så det känns skönt!
Kort sammandrag över dagens resultat:
1. Sonja Pfeilschifter, Tyskland, 398 + 105,0
2. Siling Yi, Kina, 400 + 102,5
3. Lisa Ungerank, Österrike, 397 + 103,3
34. Irene Helmersson, 394
48. Anna Normann, 393
78. Jag, 389
Jag blev verkligen förvånad över mig själv idag, jag brukar bli väldigt besviken när det går såhär dåligt, men det blev jag inte idag. Jag är inte alls i form och jag känner att jag gjorde så mycket jag kunde, då är det bara dumt att bli besviken på sig själv. Det viktiga är att man tar med sig det man gjort bra och det man har lärt sig. Och det tänker jag göra!
När jag skjutit färdigt fick jag för första gången i mitt liv göra en efterkontroll. Det var såhääääääär nära att jag blev diskad, kunde inte göra annat än att skratta åt situationen. Jag skrev ju tidigare att mina skor inte var godkända först utan vi fick mjuka upp sulan eftersom de var för hårda. Idag var det ännu kallare i skjuthallen än det varit tidigare, vilket gör att allt, inklusive en själv, blir stelare. Sulorna var alltså för hårda idag igen. Hade det inte varit för att de såg att skorna blivit godkända förut, så hade jag blivit diskad. Men som tur var hade de förståelse för att kylan gjorde sitt och det gick bra ändå.
Vi tog bussen tillbaka till hotellet redan vid tolv idag för vi var alla trötta och slitna. La mig då och sov en liten stund innan Anna drog med mig till gymmet. Snäll som hon är så hade hon satt ihop ett träningspass till mig, och hon kan sin sak den kvinnan. Hon körde ett crossfit-pass med mig och herre j*vlar vad jobbigt det var. Först uppvärmning och sedan olika styrkeövningar, 12 repetitioner av varje som man varvar under 20 minuter. Jag hann under dessa 20 minuter med tre varv, själv brukar hon hinna med åtta. Det kanske säger lite om hur tränad hon är (eller hur dåligt tränad jag är). Ville verkligen mörda henne under tiden vi höll på för det var så himla jobbigt, och det kommer jag troligtvis vilja imorgon också när träningsvärken kommer. Men no worries, jag behöver träna några år till först innan jag klarar av att slå ihjäl henne.
Efter gymmet gick vi ut och åt på en pub som ligger precis bredvid hotellet. Hamburgare i stora lass beställdes in och vi förstod inte att man fick med pommes frites, utan det beställde vi extra. Jag tror jag hade ätit en tredjedel när jag blev totalt proppmätt. Gott var det i alla fall, och personalen lär ha fått sig ett gott skratt åt de blåsta svenskarna som beställde mat åt en hel skolklass (vi var fyra stycken).
Imorgon ska jag inviga 50m-banan under en timmes träning. Ska bli riktigt roligt, jag och luftgeväret behöver nog en liten paus från varandra. Efter det får vi se vad jag och Anna hittar på. Eventuellt blir det lite shopping eftersom vi båda är sugna på nya skor. Den som lever får se.
Ha'et gött för det kommer jag ha :)
Kort sammandrag över dagens resultat:
1. Sonja Pfeilschifter, Tyskland, 398 + 105,0
2. Siling Yi, Kina, 400 + 102,5
3. Lisa Ungerank, Österrike, 397 + 103,3
34. Irene Helmersson, 394
48. Anna Normann, 393
78. Jag, 389
Jag blev verkligen förvånad över mig själv idag, jag brukar bli väldigt besviken när det går såhär dåligt, men det blev jag inte idag. Jag är inte alls i form och jag känner att jag gjorde så mycket jag kunde, då är det bara dumt att bli besviken på sig själv. Det viktiga är att man tar med sig det man gjort bra och det man har lärt sig. Och det tänker jag göra!
När jag skjutit färdigt fick jag för första gången i mitt liv göra en efterkontroll. Det var såhääääääär nära att jag blev diskad, kunde inte göra annat än att skratta åt situationen. Jag skrev ju tidigare att mina skor inte var godkända först utan vi fick mjuka upp sulan eftersom de var för hårda. Idag var det ännu kallare i skjuthallen än det varit tidigare, vilket gör att allt, inklusive en själv, blir stelare. Sulorna var alltså för hårda idag igen. Hade det inte varit för att de såg att skorna blivit godkända förut, så hade jag blivit diskad. Men som tur var hade de förståelse för att kylan gjorde sitt och det gick bra ändå.
Vi tog bussen tillbaka till hotellet redan vid tolv idag för vi var alla trötta och slitna. La mig då och sov en liten stund innan Anna drog med mig till gymmet. Snäll som hon är så hade hon satt ihop ett träningspass till mig, och hon kan sin sak den kvinnan. Hon körde ett crossfit-pass med mig och herre j*vlar vad jobbigt det var. Först uppvärmning och sedan olika styrkeövningar, 12 repetitioner av varje som man varvar under 20 minuter. Jag hann under dessa 20 minuter med tre varv, själv brukar hon hinna med åtta. Det kanske säger lite om hur tränad hon är (eller hur dåligt tränad jag är). Ville verkligen mörda henne under tiden vi höll på för det var så himla jobbigt, och det kommer jag troligtvis vilja imorgon också när träningsvärken kommer. Men no worries, jag behöver träna några år till först innan jag klarar av att slå ihjäl henne.
Efter gymmet gick vi ut och åt på en pub som ligger precis bredvid hotellet. Hamburgare i stora lass beställdes in och vi förstod inte att man fick med pommes frites, utan det beställde vi extra. Jag tror jag hade ätit en tredjedel när jag blev totalt proppmätt. Gott var det i alla fall, och personalen lär ha fått sig ett gott skratt åt de blåsta svenskarna som beställde mat åt en hel skolklass (vi var fyra stycken).
Imorgon ska jag inviga 50m-banan under en timmes träning. Ska bli riktigt roligt, jag och luftgeväret behöver nog en liten paus från varandra. Efter det får vi se vad jag och Anna hittar på. Eventuellt blir det lite shopping eftersom vi båda är sugna på nya skor. Den som lever får se.
Ha'et gött för det kommer jag ha :)
Uppdatering!
Glömde skriva att det var en räv inne och kutade på 50m-banan i morse. Inne i ett stort jäkla tält i centrala London, HUR kom den dit? Dagens snackis..
18 april London
Dagen till ära bjöd på regn och rusk, precis som igår. Bara att vänja sig antar jag. Förutom det har det tränats två gånger. Först hade vi officiell träning där Sverige hade fyra banor under 45 min. Ganska kort tid men bättre än inget. Hur det gick för min del tänker jag inte ens skriva, definitivt inget jag vill minnas. Drygt en timme ledigt och sedan hade jag PET (Pre Event Training), där man får stå på samma bana som man har under tävlingsdagen. Jag fick kämpa ganska hårt här men till slut fick jag till det, så jag tycker att det känns bra inför imorgon då det ska tävlas i luftgevär.
Något jag har märkt är att det här i London knappt finns några stora bilvägar, utan mest vanliga trånga gator. Då är det kanske inte så konstigt att det tog två timmar att åka 3,5 mil från flygplatsen till hotellet i en stad med 11 miljoner (?) invånare. En annan sak jag har lagt märke till är att de allra flesta engelsmän jag har träffat är otroligt trevliga. Det hade jag inte förväntat mig då de flesta storstadsbor är så upptagna i sig själva (drar alla över en kam), men inte här.
Det har varit en ganska händelselös dag faktiskt, men imorgon blir det andra bullar. Första tävlingsdagen under världscupen här i London. Damernas luftgevär är det som står på schemat (samt lerduva och pistol men dem har jag ingen vidare koll på). Anna skjuter 08:00 och jag och Irene skjuter 09:45. Kanska bör nämnas att detta är engelsk tid, så för er som är intresserade att följa tävlingarna på nätet från Sverige, så får ni plussa på en timme. Livevisning kommer att finnas på http://results.sius.com.
Det var nog allt jag hade att bjuda på för idag!
Puss och kram och håll tummarna för mig (och de andra svenskarna) imorgon!
Något jag har märkt är att det här i London knappt finns några stora bilvägar, utan mest vanliga trånga gator. Då är det kanske inte så konstigt att det tog två timmar att åka 3,5 mil från flygplatsen till hotellet i en stad med 11 miljoner (?) invånare. En annan sak jag har lagt märke till är att de allra flesta engelsmän jag har träffat är otroligt trevliga. Det hade jag inte förväntat mig då de flesta storstadsbor är så upptagna i sig själva (drar alla över en kam), men inte här.
Det har varit en ganska händelselös dag faktiskt, men imorgon blir det andra bullar. Första tävlingsdagen under världscupen här i London. Damernas luftgevär är det som står på schemat (samt lerduva och pistol men dem har jag ingen vidare koll på). Anna skjuter 08:00 och jag och Irene skjuter 09:45. Kanska bör nämnas att detta är engelsk tid, så för er som är intresserade att följa tävlingarna på nätet från Sverige, så får ni plussa på en timme. Livevisning kommer att finnas på http://results.sius.com.
Det var nog allt jag hade att bjuda på för idag!
Puss och kram och håll tummarna för mig (och de andra svenskarna) imorgon!
17 april London
Dag två här i London bjöd på vad jag tror är typiskt engelskt väder. Det vill säga regn och blåst ena sekunden och solsken andra. Stressig frukost vid åtta och sedan taxi till skjutbanan. Några hundra meter i spöregn och sedan var vi framme, dyngsura och iskalla. Vilken tur att vi skjuta inomhus då.. Nej just det, där var det ju absolut max 10 grader. Bra start på dagen alltså!
Jag tränade luft idag också (med fylld tub), vilket de först 1h och 20 minuterna inte gick alls som önskat. Ingen bra förklaring till det, det ville sig bara inte. De sista 10 gick däremot riktigt bra så jag tog med mig den bra känslan därifrån. Eftersom jag är ett j*vla klantarsle som tappat bort min gula lapp (som visar att man inte behöver göra utrustningskontrollen), gjorde jag alla kontroller när jag skjutit klart. Som jag misstänkte var varken jackan eller skorna godkända. De två översta knapparna på jackan gick inte igenom, vilket gjorde att jag blev tvungen att klippa upp knapphålen lite, knapparna satt redan så långt ut det gick. Och sulorna på skorna var alldeles för hårda, så jag fick ta till Klavs (förbundskaptenen) hjälp och nu har jag skor med sulor som ser ut som bananer. Men godkända är de i alla fall!
Runt två, när jag, Micke och Irene var färdiga på skjutbanan för dagen, bestämde vi oss för att ta en taxi till Westfield Stratford City (Europas största köpcentrum). Och stort var det verkligen. Vi var hungriga när vi kom dit så vi åt på en mexikansk restaurang. Valde burritos, det enda som lät någorlunda bekant, och det smakade ungefär som jag kan tänka mig att bajs smakar. Riktigt gott med andra ord! Noooooooot!
Eftersom det är så satans kallt i skjuthallen köpte jag handvärmare så jag i alla fall inte behöver frysa i avtryckarfingret. Hittade även en födelsedagspresent till J (så om du läser det här, var smart och köp inget innan du fyller år). Irene var på shoppinghumör, vilket jag och Micke definitivt inte var. Så medans Irene ägnade sig åt att dissa överambitiösa försäljerskor, fick jag och Micke övertrötta skrattanfall. Mycket billigare och minst lika roligt! Till slut fick vi alla nog och tog tåget tillbaka till hotellet.
I skrivande stund har vi precis varit ute och ätit på en mycket bra italiensk restaurang, alla var supernöjda med maten! Nu är jag skittrött och ska sova så fort Anna kommer tillbaka från gymmet (jag orkade inte följa med idag). Imorgon har jag PET (Pre Event Training), men först ska jag njuta av en sovmorgon. Imorgon kommer även bussarna till banan börja gå så det ska bli skönt att slippa ta taxi/tunnelbana/tåg.
Hörs imorgon! (och jag är sjukt nyfiken på vilka som läser här så ni får mer än gärna skriva en kommentar)
Jag tränade luft idag också (med fylld tub), vilket de först 1h och 20 minuterna inte gick alls som önskat. Ingen bra förklaring till det, det ville sig bara inte. De sista 10 gick däremot riktigt bra så jag tog med mig den bra känslan därifrån. Eftersom jag är ett j*vla klantarsle som tappat bort min gula lapp (som visar att man inte behöver göra utrustningskontrollen), gjorde jag alla kontroller när jag skjutit klart. Som jag misstänkte var varken jackan eller skorna godkända. De två översta knapparna på jackan gick inte igenom, vilket gjorde att jag blev tvungen att klippa upp knapphålen lite, knapparna satt redan så långt ut det gick. Och sulorna på skorna var alldeles för hårda, så jag fick ta till Klavs (förbundskaptenen) hjälp och nu har jag skor med sulor som ser ut som bananer. Men godkända är de i alla fall!
Runt två, när jag, Micke och Irene var färdiga på skjutbanan för dagen, bestämde vi oss för att ta en taxi till Westfield Stratford City (Europas största köpcentrum). Och stort var det verkligen. Vi var hungriga när vi kom dit så vi åt på en mexikansk restaurang. Valde burritos, det enda som lät någorlunda bekant, och det smakade ungefär som jag kan tänka mig att bajs smakar. Riktigt gott med andra ord! Noooooooot!
Eftersom det är så satans kallt i skjuthallen köpte jag handvärmare så jag i alla fall inte behöver frysa i avtryckarfingret. Hittade även en födelsedagspresent till J (så om du läser det här, var smart och köp inget innan du fyller år). Irene var på shoppinghumör, vilket jag och Micke definitivt inte var. Så medans Irene ägnade sig åt att dissa överambitiösa försäljerskor, fick jag och Micke övertrötta skrattanfall. Mycket billigare och minst lika roligt! Till slut fick vi alla nog och tog tåget tillbaka till hotellet.
I skrivande stund har vi precis varit ute och ätit på en mycket bra italiensk restaurang, alla var supernöjda med maten! Nu är jag skittrött och ska sova så fort Anna kommer tillbaka från gymmet (jag orkade inte följa med idag). Imorgon har jag PET (Pre Event Training), men först ska jag njuta av en sovmorgon. Imorgon kommer även bussarna till banan börja gå så det ska bli skönt att slippa ta taxi/tunnelbana/tåg.
Hörs imorgon! (och jag är sjukt nyfiken på vilka som läser här så ni får mer än gärna skriva en kommentar)
16 april London
Hej!
Tänkte börja skriva om, först och främst, mina resor som jag gör inom skyttet. För närvarande är jag i London för att skjuta WC (World Cup).
Kom hit igår efter en resa bestående av lite för mycket väntan. Började min resa från Strömsund vid 10 för att sedan ta flyget från Östersund. Mellanlandade på Arlanda där jag hade en väntetid på lite drygt tre timmar. Innan vi skulle landa på Heathrow meddelade kaptenen att vi skulle få cirkulera i luften ett tag för det var mycket trafik på landningsbanan. Detta gjorde att jag missade bussen jag egentligen skulle ha åkt med till hotellet. Fick därför vänta i drygt en timme på flygplatsen i London innan jag fick åka mot hotellet. Jag frågade hur långt det var dit och fick höra att det var ungefär tre mil. Skönt, tänkte jag, inte så långt alltså. Ha! Tji fick jag. Två timmar tog det att köra genom smeten i London till hotellet. Trött som ett as kom jag fram men så fort jag såg hotellet piggnade jag till. Så. Jävla. Fint. Mitt och Annas rum har ett panoramafönster med låååååång utsikt. I källaren på den tretton våningar höga byggnaden finns gym, pool, bastu och spa. Lovely!
Så till dagens bestyr. Vaknade runt halv åtta och käkade frukost. Sedan skulle vi åka till skjutbanan för att träna lite. Eftersom tävlingen officiellt inte har startat än så går det inga direktbussar från hotellet dit, utan vi bestämde oss för att ta tunnelbanan. Det var inga problem att hitta rätt stationer osv, men sen blev det ett himla promenerande vi inte riktigt hade räknat med. Vi kom i alla fall fram till slut, till vad som inte alls var en färdig skjutbana utan en byggarbetsplats. Hoppas verkligen att de hinner få bättre ordning på det innan tävlingarna börjar på riktigt (på torsdag). Det är som en egen liten "by" bara för skyttet på de kommande Olympiska Spelen. Det fanns en 10m/50m- hall, en 25m- hall, en finalhall, samt en lerduvebana. Kommer nog bli riktigt bra när allt är färdigt. Tyvärr var 10m/50m- hallen svinigt kall, och då menar jag verkligen kall. Sävsjö ligger i ordentligt lä där. Har aldrig varit med om en så kall lufthall att man måste ha mössa på sig när man skjuter. Men för att vända det till något positivt, vi svenskar tål troligtvis kylan bäst av alla och dessutom har vi fått träna mer i det än de andra, det var nämligen bara vi och några få andra skyttar där. Jag hade tänkt skjuta luft idag men när jag skulle fylla tuben så sa de att det inte att fylla feinwerkbau-tuber än utan jag fick snällt vänta med det till imorgon. Har därför fått torrträna idag, men det kändes riktigt bra ändå. Mycket mer än så har inte hänt idag, vi åkte tillbaka till hotellet, åt lasagne, och nu har jag precis kommit ifrån gymmet dit Anna övertalade mig att följa med (vilket hon borde ha Nobellpris för). Nu blir det att slänga sig i duschen, och sen i sängen, ny dag imorgon!
Bilder lägger jag upp på Facebook istället för här, tar sådan himla tid!
Hörs hej, puss och kram!
Tänkte börja skriva om, först och främst, mina resor som jag gör inom skyttet. För närvarande är jag i London för att skjuta WC (World Cup).
Kom hit igår efter en resa bestående av lite för mycket väntan. Började min resa från Strömsund vid 10 för att sedan ta flyget från Östersund. Mellanlandade på Arlanda där jag hade en väntetid på lite drygt tre timmar. Innan vi skulle landa på Heathrow meddelade kaptenen att vi skulle få cirkulera i luften ett tag för det var mycket trafik på landningsbanan. Detta gjorde att jag missade bussen jag egentligen skulle ha åkt med till hotellet. Fick därför vänta i drygt en timme på flygplatsen i London innan jag fick åka mot hotellet. Jag frågade hur långt det var dit och fick höra att det var ungefär tre mil. Skönt, tänkte jag, inte så långt alltså. Ha! Tji fick jag. Två timmar tog det att köra genom smeten i London till hotellet. Trött som ett as kom jag fram men så fort jag såg hotellet piggnade jag till. Så. Jävla. Fint. Mitt och Annas rum har ett panoramafönster med låååååång utsikt. I källaren på den tretton våningar höga byggnaden finns gym, pool, bastu och spa. Lovely!
Så till dagens bestyr. Vaknade runt halv åtta och käkade frukost. Sedan skulle vi åka till skjutbanan för att träna lite. Eftersom tävlingen officiellt inte har startat än så går det inga direktbussar från hotellet dit, utan vi bestämde oss för att ta tunnelbanan. Det var inga problem att hitta rätt stationer osv, men sen blev det ett himla promenerande vi inte riktigt hade räknat med. Vi kom i alla fall fram till slut, till vad som inte alls var en färdig skjutbana utan en byggarbetsplats. Hoppas verkligen att de hinner få bättre ordning på det innan tävlingarna börjar på riktigt (på torsdag). Det är som en egen liten "by" bara för skyttet på de kommande Olympiska Spelen. Det fanns en 10m/50m- hall, en 25m- hall, en finalhall, samt en lerduvebana. Kommer nog bli riktigt bra när allt är färdigt. Tyvärr var 10m/50m- hallen svinigt kall, och då menar jag verkligen kall. Sävsjö ligger i ordentligt lä där. Har aldrig varit med om en så kall lufthall att man måste ha mössa på sig när man skjuter. Men för att vända det till något positivt, vi svenskar tål troligtvis kylan bäst av alla och dessutom har vi fått träna mer i det än de andra, det var nämligen bara vi och några få andra skyttar där. Jag hade tänkt skjuta luft idag men när jag skulle fylla tuben så sa de att det inte att fylla feinwerkbau-tuber än utan jag fick snällt vänta med det till imorgon. Har därför fått torrträna idag, men det kändes riktigt bra ändå. Mycket mer än så har inte hänt idag, vi åkte tillbaka till hotellet, åt lasagne, och nu har jag precis kommit ifrån gymmet dit Anna övertalade mig att följa med (vilket hon borde ha Nobellpris för). Nu blir det att slänga sig i duschen, och sen i sängen, ny dag imorgon!
Bilder lägger jag upp på Facebook istället för här, tar sådan himla tid!
Hörs hej, puss och kram!
