20 april London

Hej och hå, här går dagarna undan! Har aldrig varit med om något liknande. Swiiiisch säger det bara och så sitter jag här och skriver i den här satans bloggen igen. Men ja ä int bitter. Eller jo, lite faktiskt. På thailändare.

Dagen började med en mycket skön och välbehövlig sovmorgon. Sedan bussen till skjutbanan som vanligt. Bör nog tilläggas att det har regnat idag också. Fram med korthållsbössan och försöka hitta någon liten yta att byta om på. Lättare sagt än gjort. Hamnade till sist i kontrollrummet där jag fick x antal tillsägelser om att "här får du inte vara". Struntade i det, för det fanns faktiskt inte en enda millimeter någon annan stans att klämma in sig på. Byta om måste man ju. Tog mig till min bana efter att jag vässat armbågarna och sagt "excuse me" ungefär sjuhundrafjortontusen gånger. Sköt stående i en timme och blev lite gladare efter det, för det kändes helt fantastiskt bra. Fick även lite nya idéer om hur jag kan förbättra mitt luftgevärsskytte. Sedan var det samma resa igen för att krångla sig i sina vanliga kläder igen. Ut i regnet och gick till lerduvebanan för att spana lite på Therese när hon sköt. Det var inte riktigt hennes dag idag, men om jag inte minns helt fel slutade hon i alla fall på en 18:e plats, vilket jag tycker är bra för att inte vara på topp. Tog sedan bussen tillbaka till hotellet och sedan var klockan helt plötsligt halv fyra.

Anna tyckte att jag skulle träna bort min träningsvärk så jag traskade ner till gymmet för ett lugnt pass. Nu sitter jag här med ännu mer ont i röven, låren, axlarna och precis alla andra kroppsdelar, än förut. Men jag skyller absolut inte på henne, är man lika otränad som kokt spaghetti får man helt enkelt skylla sig själv anser jag.

Efter gymmet var det dags för middag och vi ville ha thai så vi tog oss till närmsta thairestaurang och käkade. Allt var frid och fröjd tills vi fick in notan. Då blev jag sur. Jävla thailändare (inte alla såklart men definitivt de som ägde restaurangen). Behöver väl inte gräva så djupt i det hela men det slutade i alla fall med att jag fick betala dubbelt så mycket mot vad det stod i menyn att min mat kostade. Och det var bara halvgott dessutom. Precis där blev jag bitter. Tur att dagen snart är slut!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0